Varje dag när jag kom hem
var du framme
Jag skulle klappa dig,
ge dig uppmärksamhet
Du följde mig med blicken
varje gång jag passerade ditt hus
Du gav inte upp
Ingen kunde motstå att klappa dig
Du var ute och sprang i huset varje dag
Men ingen annan än du
som jag någonsin träffat på,
har varit så rädd för golv
du hatade att gå på golv
Mattan under TV-soffan var din egen plats
Där låg du, raklång och tittade på TV
Du kunde sitta i mitt knä genom en hel film

Varje morgon, innan jag gick hemifrån
Skulle du till varje pris ha en morot
annars blixtrade dina ögon av ilska
lejonmanen fälldes ut och blev stor
precis så stor som en mjuk boll
Jag fick aldrig sluta klappa dig
Du var solstrålen som lyste upp
kalla, mörka vinterdagar, när all ork
var som bortblåst
gav du mig energi, att orka ändå
Nu är du borta, du slapp lida
Jag kommer att för alltid minnas dig