Pärlemorknapparna kantade hennes bakgator, när hon ville det såg hon dom. som små små längtande drömmar. som lockelser, eller deltagare i hennes fantasier, drömmar. Ibland var verkligheten och overkligheten samma sak.

Så såg hon det, dom som drog henne iväg från. Livet där. Hon visste att annat. Fanns. Då var pärlemorknapparna som flygande änglar, eller små runda varelser av längtan, skimrande, systrar och bröder. Det vanliga förutan, men hon hörde också. Annat, annan längtan. Bland gräset fanns paddorna.

Bland torrgräset där, paddorna som kväkte om natten, där vid den sorgfälliga brand-dammen Dem hon tänkte på när livet. Hon ville aldrig döda något levande, så hade hon en gång ifrågasatt paddorna, de små, små på deras väg mot döden. Hur man skulle kunna rädda dem på deras. Väg till vatten.

Hon tänkte på paddorna, om de alla blev vuxna paddor. Då skulle hela världen bli deras. Inte mycket annat skulle få plats. Paddorna och vattnet.