Säg minns du stunden
när alla ord tog slut
och tystnaden
likt ett tomt eko
fyllde de rum
som förut
pulserade av liv

Såg du främlingen
i mina ögon
så som jag
såg vandraren i dina
närheten som försvann
i takt med våra liv

Kände du smärtan
när vi båda förstod
att ödestimman
var slagen
hoppets dörrar
för alltid stängda
och försoningsnyckeln slängd

Det var den dagen
när solen gick ner
över vår kärlek