Ja, hon var min vän.
Vi förstod varandra, även om orden ibland inte räckte till.
Vi sprang i sommarsolen tillsammans.
Man ska vara en lycklig dåre
Som inte vet vad som väntar
Och inte bryr sig.

Hon var så liten på något sätt.
Men ändå så stabil och trygg.
När taket rasade in på mig
Så grävde hon fram mig ur rasmassorna.
Och tog mig upp igen.

Men allt förändrades.
Man visste inte längre var hon var.
Hon var i en atmosfär som skrämde mig
Snarare än fascinerade mig.

Det hon snodde var användbart.
Det kan jag inte förneka.
Jag har flera saker kvar från hennes räder
på Åhléns.

Hennes existens hotades av en massa problem.
Var det inte det ena
Så var det det andra

Så kom hon på fötter igen bara sådär
*zingboom*
Jag hoppades på att det skulle hända mig också.
Men nu vet jag vilken dum önskan det var.

För plöstligt så hade hon inte tid.
Till de som stod henne allra närmst.
Och så var det med det.

Men kanske insåg hon att det inte gick för sig
Så då ville hon tillbaka.
Fine, kom du tillbaka, men det kan inte vara som förr.
\"Varför inte?\"
\"För att du bytte hela ditt liv mot ett halvår i solen\".