Det är midnatt och jag befinner mig
I Askersund eller något annat
Gudsförgätet litet samhälle i det
Obskyra land vi kallar Sverige
Midsommar regnade i år igen
Och det var inte bara tårar från
En tillfyllnad medelålderskris och
Det bara vuxna förstår
Det var inte bara barnens ögon som
Bundits för i vanlig ordning i skepnad
Av Djungelboken eller annat
Lämpligt tidsfördriv medan
Mamma & pappa skrålar och beger sig
Ner i förvirringen och inte fan
Drömmer de om varandra längre
Inte ens med sju sorters blommor
Under kudden
Inte med händerna under täcket heller
Jag läser i tidningen att livslång kärlek
Tydligen är onaturligt för människan
Och att de enda par som lyckats
Hålla ihop är såna som saknar
Hopp helt och bara är bittra
Medan mamma tittar irriterat på mig
När jag råkar säga ordet \'utlänning\'
I kassan på H&M
Det är midnatt och jag hoppas att jag
Inte befinner mig i Örebro ännu
Stockholm är för långt borta
Och hem är för kvavt så
Jag vet faktiskt inte vart jag
Ska ta vägen
Mina tankar gör mig illamående men
På fyllan gör tanken på dig mig
Ännu mer illamående
Men bussen har inte gjort något
För att förtjäna mina spyor
Idag heller så jag väntar
Fast in the end, vem får
Någonsin vad de förtjänar och
Vem får inte något de inte förtjänar
Vi är alla skrämmande lika
Skriver Marcus Birro
Christer Petterson, du,
The great businessman from Singapore
You name \'em
I blame \'em
Och de gör mig alla lika åksjuk i
Min oändliga dumhet
Stiger jag av bussen
Och däckar i en skog.