Ändlösa dagar i min säng
Föreställer mig det som ska komma
Föreställer mig ett fält med liljor
Hon som omges av nattens virvlar
Hennes tankar blir till grodyngel
Som simmar ut i tomma intet
Mina stela händer när de bär ut mig
The tragic stories that reside in the forgotten city
Ska berättas igen i natt
Bär hem mig
Det blir så kallt här ute när solen gått ner
Och marken täcks inte längre av
Spirande lögner av virvlande nätter
De åt upp henne för längesen
Och mina glömda smultronställen
Försvann under snön
En kväll i juli
Då jordgubbarna dog av din kyla
Och citronfjärilarna inte hittade hem
Det var då jag rörde vid någon
För allra första gången
Och miljoner känselceller
Förnimdes om att det gör ont
När man skrapar upp det som var
Och knytten stirrade på mig
För de kunde inte förstå
Varför en människa ska vara så
Jävla långsökt
Och varför jag föll igen
(Varför jag aldrig hittade hem)