Under min semester så har jag tittat en del på Morgon-TV. Inte mycket att ha. Fåniga reportage om sommarstugor, husvagnar, campingliv och jävelskap.
Jag HATAR campingliv!
TV-Fyranyheterna tyckte att alla som låg på en camping skulle MMS:a in bilder som visade vad de gjorde när det var dåligt väder.
Jag kan tänka mig att en massa lustigkurrar dränkte dem med bilder på samlag, spritfester, avsugningar och närbilder på håriga arslen.
Som man frågar brukar man få svar, säger man.
Hade reportrarna på Fyran tur så kanske de fick ihop fem-sex foton som de kunde visa i sändning.
- Oj! Gensvaret har blivit enormt från våra tittare! Tyvärr så räcker sändningstiden bara till för att visa ett foto. Se så mysigt det ser ut!
En bild på en familj som sitter och käkar frukost vid ett campingbord. Av mannens klädsel att döma så har han kommit upp i den ålder då de helt plötsligt grips av en oemotståndlig lust att hissa upp shortsen till armhålorna. Ungefär vid samma tidpunkt som detta fenomen inträffar så brukar de även tycka att det är en utmärkt idé att börja bära strumpor till shortsen.
Mannen med högt uppdragna shorts presenterar sig som Anders, är fyrtiofyra år, kommer från Västerås och jobbar som projektledare minsann.
Det framgår inte vad en projektledare är för något. Jag har alltid undrat vad en projektledare sysslar med.
Jag ser framför mig ett rum fyllt med kontorsfjantar. Längst fram står själva projektledaren med en laserpekare i handen. Jag misstänker att han ska leda dem mot något slags diffust mål. Han kanske försöker att få dem att inse fördelarna med en kostnadsbalanserad budgetanalys?
När han väl har fått sin armada av kontorsfjantarna att förstå detta så är han nöjd och förklarar att detta måste förankras hos kunderna. De träffas flera gånger under projektets gång.
Det handlar om planering, genomförande och utvärdering.

Att det finns människor som kan engagera sig i något så totalt ointressant och meningslöst fascinerar mig. Detta är välutbildade människor som har lidit sig igenom långa och plågsamma utbildningar. Alltså måste de vara engagerade.
Jag skulle få sparken redan vid projektets planeringsfas. Jag har aldrig kunna uppbåda någon form av engagemang för sådant som inte intresserar mig. Det är nog därför som jag aldrig har varit någon karriärmänniska. Jag förstår inte ens vitsen med karriär. Ett jobb är ett jobb och dit måste man gå för att få pengar. Punkt.
Jag gör det för att jag måste, för att jag gillar pengar, inte för att jag känner något intresse och engagemang.
Om jag hade ingått i en projektledares arbetsgrupp så hade jag gått dit, satt mig på en stol och genast försjunkit i en trevlig dagdröm under tiden som projektledaren stod där framme med sin laserpekare och mässade om något fullkomligt obegripligt. De andra skulle sitta och nicka, fylla i med lite frågor och kanske t o m anteckna.
Jag skulle sitta och stirra tomt ut i luften, djupt försjunken i mina egna fantasier. Jag skulle kanske hinna med att resa jorden runt innan mötet var slut. Kanske skulle jag t o m hinna med ett besök på ICA innan planet lyfte och vem vet, just den dagen så kanske den vackra kassörskan jobbar? Herregud, hon kanske t o m skulle bjuda in mig på lagret! I fantasins värld är allt möjligt. Inte nog med att jag skulle iväg på en jorden runtresa, jag skulle även få bestiga en underskön kassörska bland banankartonger, påsar med mjöl, konserver och jävelskap.
Vilket härligt liv! Tänker jag samtidigt som jag tar henne bakifrån så det sjunger om det. Flygbiljetter i fickan och hårdporr med en Icakassörska innan jag ens har hunnit presentera mig! Det här är mycket roligare än kostnadsbalanserade budgetanalyser!
En trevlig dagdröm. Jag ger den en trea av fem möjliga. Jag kan bättre men med tanke på den korta starttiden och projektledarens obehagliga mässande som stundtals bryter igenom i min dagdröm så kom jag igång rätt så bra trots allt.
Det handlar om planering, genomförande och utvärdering.

Efter en stund så hör jag hur projektledaren ropar mitt namn.
- Var snäll och kom fram och redogör för din senaste balansräkning!
Vad i helvete är en balansräkning? Jag gillar inte att bli störd i mina dagdrömmar. Jag hann liksom inte bli färdig. Det tog längre tid än jag trodde. Jag reser mig upp och går fram till projektledaren. Jag bär sådana där tunna kontorsfjantsbyxor i bomull med gubbfickor.
Jag har stånd.
- Du tar inte ditt jobb på allvar!
Säger han till mig. - Du saknar engagemanget! Du har inget driv! Inga ambitioner! Var snäll och lämna företaget omedelbart!
Jag undrar om han har förankrat sitt beslut hos ledningen och fackförbundet.
- Försvinn!
Jag har fortfarande stånd när jag hämtar ut slutlönen.

Jag undrar om Anders, projektledaren med de högt uppdragna shortsen brukar få stånd under arbetstid? Jag tror inte det. Men på sin fritid kanske? När han är på semester vid en camping någonstans i Sverige.
Jag studerar fotot på Anders och hans familj där de sitter vid sitt campingbord och käkar frukost. Han har en stor gubbmage och är rödmosig i ansiktet. Det ser ut som om han har haft ansiktet i saltlake hela semestern. Det framgår inte vad frun heter, men hon ser ut att heta Camilla. Hennes kropp för tankarna till en vit bulldeg. Hon ser ut som tre kulor mos i ansiktet. Hon är i samma ålder som Anders och ser andfådd ut trots att hon bara sitter rakt upp och ned. Hon kanske har högt blodtryck?
En gång i en avlägsen forntid så var Camilla vacker. Hon var ung och gillade att gå ut och dansa och drömde om ett lyxliv i solen. Männen brukade klä av henne med sina blickar. Idag önskar Anders att hon kunde skyla sig. Herregud! Tänk om någon ur min projektgrupp ser henne! Tänker han. Vad fan ska de tro?
Anders har också varit ung en gång. Han var den vältränade sorten som startade varje morgon med morotsjuice, müsli och en löprunda på fem km. Anders tjocka hår var hans stolthet och när han träffade Camilla så brukade hon köra fingrarna genom hans mörka lockar. Idag säger hon åt honom att ta på sig hatten så att han inte bränner flinten.
När Anders och Camilla var unga så brukade de sitta vid en uteservering, dricka drinkar och planera för sin framtid. De skulle åka till New York, luffa runt i Asien och bada i havet utanför Rio. De skulle ta tillfälliga jobb lite här och där, leva enkelt men vara rika i anden. Anders gillade att fotografera och Camilla gillade att dansa.
Hon skulle dansa under en evig sol långt borta från stämpelklockor, villalån, tvättmaskiner och svensk kallblåst. Anders skulle ta foton på vackra miljöer och sälja till tidningarna.
Det blev inget av det där.
Någon sade åt Anders att han skulle börja ta ansvar. De sade att han skulle skaffa sig en utbildning och bli något.
- Eller vill du leva som en jävla luffare?
Sade Anders far. - Jag hoppas för helvete inte att jag har uppfostrat en hippie´
- Min dotter ska inte sluta som hotellstäderska!
Sade Camillas mor.
Nu är de medelålders och tillbringar sin semester på en camping någonstans i Sverige. Det är kallt, det blåser och molnen hopar sig. Det är svensk sommar. Till råga på allt elände är det lördag.
Och då måste jag göra min manliga plikt!
Tänker Anders. Det blir svårare och svårare för varje gång!
När det är dags för Anders att mobilisera sin lördagserektion så ser han inte längre den åldrade Camilla framför sig. Det är istället den unga Camilla som ligger där. Den äkta Camilla. Hon som skulle följa honom ut i världen. Helt plötsligt så ser han inte längre husvagnens mögliga väggar, de försvinner och byts istället ut mot ett lyxigt hotellrum i Rio och om han lyssnar riktigt noga så kan han t o m höra vågskvalpet från stranden.
Den unga Camilla ligger på den stora hotellsängen. Hon är solbränd och har tagit av sig underdelen av sin bikini. Balkongdörren är öppen och en ljummen bris fläktar gardinerna. Hon säger åt Anders att komma och han är inte nödbedd!
Det här går ju riktigt bra!
Tänker Anders när han sätter igång. När allt är över så är han tillbaka i sin husvagn igen. Det regnar ute. Nyss tillbringade han och Camilla en stund i ett hotellrum i Rio. De var unga. Nu är han tillbaka i sin gamla kropp och regnet har börjat slå mot husvagnens tak.
- Jaha. Det var det det!
säger Anders, vänder ryggen mot Camilla och somnar.
Det handlar om planering, genomförande och utvärdering.