Du visste vem jag var
Du hade nog räknat ut det
Och du sa att det var okej
Det spelade ingen roll vad jag sa
För du visste nog
Även om jag inte var medveten om det

Du sa att det var självförnekelse
Jag orkade inte argumentera
Och jag hade redan förklarat
Så jag var tyst
Då fick du syn på slitz
Fast den legat där i år

Du sa att jag var tvungen att ta det till mig
Jag var tvungen att möta mig själv
Det fanns en historia som skulle berättas
En barndom som jag förträngde
Kärlek som jag förnekade
Du visste att det var så
Ja det var du så säker på
För du kände mig
Du visste ju hur det var
Men plötsligt fick du något i din blick
Du blev alldeles tyst
Du stirrade på ett magasin
Sen stirrade du på mig
Fast jag har läst slitz i tio års tid

Jag undrade tyst för mig själv vad du visste
Jag var lite nyfiken
Du hade ställt så många frågor
Men du godtog inte mina svar
Men du glömde att berätta vad du visste
Trots att du var så säker
Ja du hade ju räknat ut allt
Homosexuallitet
Brist på empati
Total brist på drift
En konstig människosyn
En människa omedveten om sina brister
Så beskrev du mig
Ja du visste ju allt
Det var därför du ställde alla dina frågor
Trots att du var så säker
Men frågorna kvävdes du tystnade
Då din blick föll på ett magasin
Du tystnade då du fick syn på slitz
Trots att den legat där i tio år