Jag skulle åkta till Grekland. Bestämde mig för att vara ute i god tid och gick till Forex för att växla in pengar.
- Jag vill ha de här i euro.
Sade jag och lade fram femtusen kronor på disken.
Den unga kassörskan tittade på mig. Hon såg ut som ett levande frågetecken. Hon gjorde inte den minsta ansats till att ta mina pengar. Hon tuggade på en stor bobba Bugg eller något. Hon sade inte ett ord, tittade bara dumt på mig.
Ännu en idiot som har lyckats få ett jobb som överstiger hennes mentala kapacitet. Ledningarna var dragna, andningen och andra viktiga kroppsfunktioner verkade vara i sin ordning men Gud hade glömt att slå på huvudströmbrytaren till det övre kontoret. Jaha, det Dumma Folket flyttar fram sina positioner, tänkte jag. Nu har de intagit växlingskontoren också.
- Grekiska euro.
Förtydligade jag lite skämtsamt.
Ingen reaktion. Hon tittade på mig, som om det var jag som var korkad. Till slut så sade hon att de inte hade några euro i sin kassaapparat, de föredrog svenska kronor.
- Är det inte bättre att du besöker Forex?
Jag hade gått in på Subway.
Sådant händer mig ofta. Jag går omkring i min egen värld, dagdrömmer och fantiserar. Helt omedveten om världen och människorna runt omkring mig. Flera gånger så har jag handlat mat för hundratals kronor, packat varorna i plastkassar och gått raka vägen hem. Utan några matvaror. De står kvar i affären. Kassörskorna brukar ställa kassarna ute i något kylrum. De vet att jag brukar komma tillbaka efter en stund.

Skulle någon uppfinna tankeläsningsmaskiner så skulle de aldrig fungera. Inte på mig i alla fall. Det skulle bli ett enda sammelsurium av obegripligheter, lösryckta fraser, ord, namn, pornografi, fantasier och alldeles vanliga dagdrömmar. När jag går omkring i affärer så växlar jag mellan olika tankar och fantasier i blixtens hastighet. På några sekunder så kan jag färdas mellan stjärnorna, be chefer dra åt helvete, bestiga vackra kvinnor och fantisera ihop små noveller. Tankarna är aldrig där de borde vara. Jag undrar om det är så för andra människor? Tänker en svetsare på svetsning när han utför sitt jobb? Nu svetsar jag, åh vad fint det blir! Nu svetsar jag ännu mer!
Eller navigerar han efter stjärnorna på drömmarnas och fantasiernas ocean?
Tänker en småbarnsmor på mat och extrapriser när hon är ute och handlar, eller dagdrömmer hon kanske om en stilig och rik ung man som kommer och räddar henne från det trista livet i villan? Fantiserar hon kanske om att blanda till en läskande drink på vodka, propplösare och råttgift till sin feta man som hellre sitter och porrsurfar istället för att sköta sina äktenskapliga plikter i sängen?
Vid dryga fyrtio så skryter han fortfarande inför sina polare om att han minsann kan svepa en kvarting Renat på en halvtimma blankt. Kanske funderar hon på hur han skulle tåla hennes specialblandade drink? Svep den, ditt jävla fetto!
Kanske hon tänker när hon går där bland matvarorna och ler för sig själv.
Och snabbköpskassörskorna, vad tänker de på?
Oftast så ser de sura och griniga ut. Då är de kvar på jobbet. Då sitter de och hatar oss kunder. De önskar att vi kunde ge fan i att handla i affären som de är anställda vid. Varför måste vi ständigt besvära dem?
Varför måste du välja min kassa?
Men det finns en kassörska i affären där jag brukar handla som alltid ser glad ut. Hon har nog en livlig fantasi. Hon kan konsten att lämna jobbet och segla iväg uppe i sitt eget huvud. Mot nya äventyr!
Hon är liten och söt. Ser oskyldig ut. Hon kanske är trettio år men ser ut som en nyduschad artonåring som snart ska sticka iväg till bibelskolan. Hennes dagdrömmar är nog rätt så oskyldiga. Det är nog mest blomsterbuketter, gardinarrangemang och pianolektioner som upptar hennes tankar.
Men skenet kanske bedrar? Hon tänker kanske på afrikaner? Hon fantiserar kanske om Jim-Jim och Jojo, två storkukade herrar från Övre Sydbongo som turas om att trycka på henne tills kukarna slaknar.
En liten flicka med stora krav.

När jag går där för mig själv så är det inte bara fantasier, drömmar och äventyr som upptar mina tankar. Det är även namn, lösryckta meningar, fåniga musikstycken – Vad tar ni för valpen där i fönstret? Voff! Voff! och lite annat smått och gott som korsar synapserna uppe i hjärnan.
Rida på en liten flodhäst.
Vart kom det ifrån?
Sådana där underliga meningar dyker ibland upp i skallen. Antagligen har jag läst det någonstans, eller hört någon säga det. Rida på en liten flodhäst. Varför skulle någon vilja rida på en flodhäst? De är livsfarliga. De ser snälla och lugna ut men är helt galna. Lättprovocerade djur. Kan explodera för minsta lilla. Inget djur som man gosar med direkt.
Rida på en liten flodhäst.
Jag gick runt i affären och pratade lite tyst för mig själv. Det är en dålig vana som jag har lagt mig till med. Hemma pratar jag ofta med mig själv, när jag är ute bland folk så försöker jag att hålla käft.
Jag funderade på om det verkligen skulle gå att rida på en flodhäst, skulle man kunna dressera honom till det? Rida in honom. Och hur får man flodhästen att stanna – Dra honom i öronen? Slå en hammare i skallen kanske? De verkar vara rätt så hårdhudade, de skulle nog inte märka någonting. Den skulle bara springa på, braka igenom bushen i en jävla fart med mig kvar på ryggen med fladdrande skjorta och hårt grepp om nackskinnet. Turisterna borta vid safaribussen skulle undra vad i helvete det var frågan om.
Vad fan hade jag upp på ryggen på den där flodhästen att göra? Och hur i helvete ska jag få stopp på djuret? Jag flyger över savannen. Jag har svårt att hålla mig kvar. Men i fantasins värld är allt möjligt. Jag tar fram en dynamitgubbe som jag har i fickan, trycker in den i örat på flodhästen och tänder stubinen.
En hög explosion ljuder över savannen. Jag fick stopp på köttberget till slut. Flodhästen ligger i det höga gräset med ringande öron och början på en livslång tinnitus. Turisterna borta vid safaribussen står helt förstummade och glömmer t o m att ta fram sina kameror.
- Rida på en liten flodhäst!
Säger jag högt för mig själv när jag står vid fruktdisken och plockar åt mig en klase bananer. En barnfamilj tittar underligt på mig.

Sedan betalar jag för mina varor och går hem. Jag har varit vid affären tvåhundra meter från min lägenhet, men jag har hunnit med att fixa två potenta, afrikanska herrar till en snabbköpskassörska, löst äktenskapliga problem för en desillusionerad hemmafru och tagit en tur till Afrika och ridit på en flodhäst.
Inte illa. Ibland känns det faktiskt som om jag har ett liv.