Det gick sönder gång på gång
skärvan av hopp blev endast en spillra

Det gjorde mer ont än att gå sönder

För när det lilla hoppfulla just hade infriat sig
och sedan brast .. blev det stilla och kallt

Det var bättre att inte hoppas alls

Att gardera sig och inte gå sönder

Att inte känna någonting alls