stickuttag i den begagnade luften för den beiga själen
att rentvå
att riskera att skämmas

vill inte längre vara säker
på att vara jordad
på den öde ön

sticker fingrarna i himmelens svarta sand.

apatisk och glad
när kornen smärtar under pekfingernageln
med kuken i byxorna
och halvhjärtat i fickorna

faller norrskenet ut i rymden.

en bubbla ett luftslott
penetrerar dina sårbarheter
öppningar till morgondimman
innanför gobelängen där balkongen börjar
och slutar
onåbart högt upp i utsiktstornet

som en horisont.

utan fingertoppskänsla med din sandpappersinstinkt
är du nu här mot din medvilja:
Andas djupt
Sug
det blir aldrig bättre

än så där.