0m
Någonting som skenar
nollan provocerar luftens leda

fortsätt vinna projicera brinnande skugga
rökpelaren/ bara sekunden senare
när vansinnesdådet brusar upp i glaset

försvinner bortinom eterns sorliga ensamhetskri
vakuum sjung
eoner/ de som bara upplevdes en gång

tung del i den stämsång kastad raka vägen
vidare tillbaka ned för bisarra rutnät

utmejslad graffiti vittrar i kornsinande lager
kyrkans tegelväggar/ vinden

armen repet
höjdgestalten/ pendel in absurdum

ekar genom kloaker
ned till basal kärnkraftvärk
långt efter apokalypsen/ världsisen

ett kliande sår i upplyst sidensky
inom vitan där någon kan se
djävulen sluka sin gudalika svans.