Det är en mörk och regnig fredagskväll. Alla mina vänner är ute och dansar vilt på Stockholms nattklubbar. Men jag, jag kan knappt röra mig ur soffan. Jag känner att jag hör hemma här. Det här är en stund jag skulle vilja förvara förevigt. Varför? För att du sitter här bredvid. Du underbara person är mitt sällskap, det enda sällskap jag vill ha. Vi gör inte så mycket, du tittar på tv och jag tittar på dig. Kan inte låta bli att le. Hur kan en människa vara så vacker, på både utsidan och insidan? Och vad gör en sån underbar människa med mig? Jag är ju bara vanlig tjej, inget speciellt. Utsidan är inget märkvärdigt och insidan har sig en trasslig törn. En tjej med lite bagage, men inte mer än någon annan. En helt vanlig tjej. Jag vet inte varför, men helt uppriktigt så spelar det inte så stor roll. För du sitter här, på soffan en fredagskväll bredvid mig. Du sitter här och har inte en aning om vad som cirkulerar runt i mitt huvud. Du har ingen aning om att du är helt underbar. För du är helt jävla fantastisk!