Om det var ett spel
att bilda familj
är vi båda förlorare

jag urskuldar mig fegt

//"man hade få alternativ då
och jag var så gammaldags"//

insikten att vi är

vuxna människor, att vi kan välja
våra liv kommer för sent

när slutet på världshistorien
drar allt närmre

nu är det plikttrohet som räknas
så tappar jag mina glasögon, haltar
faller oavlåtligt i sömn och gråter
när jag vaknar

mina ögon vägrar att se

de plikter som jag inte infriat
som drar och sliter i mej från alla håll
istället gömmer jag huvudet i sanden

insikten att

jag kunde ha handlat annorlunda

är för smärtsam att bära

så jag bara vänder på klacken
och går därifrån i regnet