Jag minns det fortfarande när du kom till mig den morgonen. Håret på ända och ögonen trötta men så vackra. Jag minns det som det vore igår. Jag har kommit på det sa du. Kommit på vadå frågade jag stilla med den varma kaffe koppen i min hand. Vad har du kommit på. Sen var du borta. Konstigt jag minns inte vad du hade kommit på men jag minns din glädje dina trötta men vackra ögon och ditt vackra gråa hår. Orden är inte längre så viktiga, det var inget viktigt du hade kommit på. Men du var så vacker just den morgonen. Den är förevigt inetsad i mitt inre. Nu finns du bara kvar i mitt inre. Jag minns dig som om det var i går. Varje gång jag dricker en varm kopp kaffe. Då finns du fortfarande med mig.