så älskar jag den rena ensamheten
älskar den tomma friheten från ljud

från de vibrerande tonerna

på ytor rena som glas
speglar de ljuset

tar bort de skrikande kraven, det
amerikanska storhetsvansinnet
bytt mot skör tystnad, ensamhet
och ändlös smärta

//and there is blood//

som vi bär likt ofödda barn

de ofödda och födda, följer de mig
vi som har försmått varandra, jag
som är den vuxna tänkaren

alla dessa barn som obevekligt
bär sina liv, i obönhörlig riktning

mot djupa vatten
och öppna fönster
mot den fasansfulla

drunkningsdöden

jag vet att jag också var utvald
med jag löd inte befallningen
lär mig istället dras med
i en obeveklig virvelvind

jag skulle tagit mitt liv, det var befallningen
som jag vägrade lyda

också hemlösa dödar dom
dom vet inte vad kärlek är

- jag har blåmärken, säger hon
jag ser att hon har blåmärken

det är av ödet givet

när min egen kraft vänder sig inåt