i en eka. hon satt där, dinglade. vemodig och skör. med det gröna vattnet.nära var vattnet. hon skulle bära hem sitt lilla hjärta. det tickade utanpå hennes klänning. som om det övergivits av sin ägare. stilla tickade. och skört. blint och vemodigt längtande efter. samhörighet. röd och mjuk.

båten var hennes. mantra, det var vägen framåt, eller inåt om man så. vill. vilja coh längtan. hon skulle somna i ekan med det tickande längtande hjärtat utanpå. som klänning. lite för stor. och lite för liten, hon var en omväxlande flicka. som tänkte större tankar. är de män som ansågs vara henne vida överlägsna. stor och tom var hennes . namn och eviga längtan.

skulle båten hålla. det tänkte hon, det undrade hon. ett under.hon skulle stöta ut den från grenverket, under alarna, pilarna och viden. där grönskan skuggade.och båten skulle ränna i forsen. med hennes röda hjärta. tickande utanpå hennes klänning.skulle båten hålla. skulle hennes längtan räcka för att rädda. henne och en båt.

den skulle flyta stäva och vindla fram i tomheten. tills den sakta. upphörde att vara i rörelse. ja, så tänkte hon, den skulle förbli en båt.