Efter ambulansfärd till DS
slocknar medvetandet

Inkopplad till diverse apparater
ligger han nu på IVA
med en svag förnimmelse
av att han står inför ett val

Ett val
som ger honom möjlighet
att i viss mån
styra över utgången.

Antingen släppa greppet
och låta anden
fritt sväva bort i oändligheten
eller
envist hänga fast
vid den sköra tråden

Inför valet
bryts plötsligt tystnaden
av en skärande, gäll röst.

Han känner iigen rösten,
som tillhör en avlägsen kusin,
och som tränger likt en kniv
in i medvetandet

"Gubbtjyven djävlas med oss".

Det avgör valet

Nu måste han stanna kvar.
Om så enbart för att djävlas
med de girigt uppdykande
tidigare okända anförvanterna,
för vilka han plötsligt blivit:

”Vår Käre Morbror Karl"

Jomen
Han uppfattar dem nog
Gamarna

Hur de står där
girigt väntande på arv.
Djupt nerböjda över sängen
i hopp om att få höra
han andas ut sin sista suck.

Men icke sa Nicke

En stöt rusade genom kroppen
Han rycker till
och hans likbleka ansikte
börjar sakta återfå färgen

Ett öga öppnas . . .
tungan gör ett tappert försök
att fukta de torra läpparna
och det hörs

klart och tydligt:

"Där sket ni er allt!"