Kanske hade vi kommit blinda
till mötet
där vi lekte

”Nu kommer jag”
sa du
efter 100

Jag var tyst
ville inte avslöja
mitt gömställe

Du öppnade dörren
försiktigt
så att alla år
inte skulle ramla över dig

Vi spjärnar emot
på varsin sida
andas vi

Samma lek som förut
men plötsligt hade vi glömt
bara rädsla
tillsammans i mörkret

Varför såg vi inte?

Kanske hade vi kommit blinda
till mötet
där vi lekte


Bit för bit ramlar jag sönder
när ingen ser
pusslar jag ihop delarna

de sa att det skulle vara enkelt
men det blir aldrig likadant

som en sågklinga skär jag upp nya bitar
för att passa in
för att finnas

Jag är genomskinlig