Så vandrar jag iväg
stänger dörren, och nyckelknippen är alltid för stor i fickan.
I min vänstra hand en termosmugg med tee,
Av den goda sorten med för mycket honung.

Ensam kan jag finna ro, och jag har fem minuters promenad framför mig
till bänken, till de två stenarna som funnit harmoni.

Där kan jag sitta, och se ut över staden, borgen och livet.
På samma sätt kan jag ligga, på stenarna och drömma
mig bort mot stjärnhimmel var natt.

Min ensambänk på fontin
på en skola där tankar lätt flödar.