ursäkta mig..
kan du .. dö lite?

bara lite grann, kanske bara en stund.
jag vill inte besvär eller tränga mig på,
jag bara undrar om du kan
dö lite.

du står i vägen.
står i vägen.
ja, vi försöker dansa här
och du står.
i vägen.

jag känner rytmen, vi känner rytmen.
rör oss till den,
den rör oss
rörelsen vi bygger i natten
tillsammans.

som ritual sociologer skulle älska att analysera.
och där står du.
står du.
vissa hävdar att man inte måste dansa för att vara en del.
då har man fel.

jag älskar när folk dansar i vägen.
bästa jag vet
nä, nä det är det inte,
men att titta ut över ett hav av människor
som också känner rytmen
och rör sig och blir rörda.
rörda.
och där står du.
orörd.

jag är verkligen en bra person,
brukar inte hänfalla åt hat och svavelosande förbannelser,
men i ditt fall.
är jag beredd att göra ett undantag.
så: kan du bara lägga dig i ett hörn, krypa ihop och dö lite?


Det handlar ju om att känna nåt,
rytmen, gemenskapen, glädjen i sällskapet, vad som helst
och när du står där kan man fråga sig
om du kanske inte känner nåt alls?

Jag undrar inte.
Jag konstaterar krasst att du står i vägen
och jag kan ge mig faan på att
du vet att du står i vägen
kanske tycker du att du har rätt att stå på dansgolvet du med.
Och det är nästan bara killar som står i vägen.
jag vet inte varför..
kanske är vi mer vana att ta plats?

varför och hur det kommer sig - ointressant.
hur länge till - viktigt.
så mitt förslag: försöker bara komma med konkreta lösningar
på ett problem:
är: att du ska dö.

på det sätt man intensivt kan önska livet ur nån.
inte på det sätt du tittar på mig
mina kläder, upp och ner.
med en blick som ska få mig att vilja dö inombords.
Jag skiter i hur folk klär sig,
jag bryr mig om rytmen och rörelsen.
och du står still.

du får vara hur hipp du vill
hur hopplöst ute du vill.
jag skiter i
men rör dig,
visa att du känner rytmen
och blir rörd.
att du nästan måste röra dig
bli en del av rörelsen
berör mig, när jag tittar ut över folkhavet
så jag känner det.

Dunsa in i mig
vänd på huvudet, sträck upp en förlåtande hand som blir en förströdd high five och utbrist i ett leende
dansa i vägen, träng dig, kläm in dig, trampa mig på tårna.
men stå inte still.
(Det, är allt jag vill.)