som ljudet av frånvaro/din musik i muskeln

ett stillsamt försvar

frosten har lagt sina händer

över kropparna


morgonfågeln

stryker sin näbb

mot räcket


darrande bärs solen

under och ifrån

ansiktet

Fri vers av Melona
Läst 357 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2011-10-09 09:51

Skriv ut
Spara som PDF

/Isabel Jo, det är dina kortare texter (enligt mig) som oftast rymmer litet mer än de längre - mer av koncentrerade bilder, stämningar. Det får gärna finnas ett "aha" någonstans i en text - och det gör det här, i form av något så enkelt som bilden av morgonfågeln som stryker sin näbb mot räcket - det behöver inte vara krångligare än så. Känslan jag får är en värme som lämnat, hud som sakta svalnar. Fint. 2011-10-09

arie korr ; i början av kommen , skall vara ; " när jag äter min morgonfrukost" mot slutet av min komm. skall vara; "...och hur jag har försökt föreställa mig just detta ljud, fonetiskt som i färg, ljus och doft" jag tror ni förstår men jag vill andå göra dessa korrigeringar / kram 2011-10-09

arie när jag äter i min morgonfrukost i ateljén med den underbara skogen utanför och morgonsolen letar sig fram genom träden till den trätrapp jag brukar sitta vid - det är som att sitta vid Guds Hage, kan jag ofta tycka - tystnaden som finns runtomkring, ekorrfamiljen som springer mellan de gamla ekarna och tallarna ... och jag tänker inget - jag bara finns i dennna ljuvliga stund och upplever att lyckligare än så här kan jag inte vara - jag har allt jag behöver runtomkring mig just i denna stund - en kopp kaffe, en cigarett och denna tystnad, detta ljus och jag är så "rik" man kan vara - mig fattas intet Samma känsla finner jag i din dikt - en fin och subtil känsla om livet "darrande bärs solen under och ifrån ansiktet" och dess storslagenhet samtidigt som dess skörhet - allt är en stilla förändring och det vill till en stor känsla av närvaro för att uppfatta detta skådespel av förändringar som ständigt pågår runtomkring oss som inom oss jag läser din titel "som ljudet av frånvaro.... " och tycker mkt om detta och jag skulle också kunna tycka att din dikt om än något låter den melakoliska tonen av höst klinga ut i din titel samt som i din dikt "ett stillsamt försvar frosten har lagt sina händer över kropparna" och detta ljud av frånvaro skulle verkligen kunna ge innebörd till ett begrepp som har lekt i mina tankar " ljudet av höst " och hur jag har försökt föreställa mig just detta ljud, fontiskt som i färg, ljus och doft jag tycker mig se dessa färger, dofter, ljus och fonetik i din dikt, en vagt skimrande neapelgul som når höjder mot vitt, mot frostiga lövfärger mot det fuktiga gräset och myllan och musiken av den höga rymden, frosten och de fuktiga svarta trädstammarna tack Melona för fin diktning kram 2011-10-09

Jan Widströmer Suggestiva ord med stämning och flera öppningar åt läsaren ... 2011-10-09

ej medlem längre Strofen om morgonfågeln är för mig höjdpunkten i denna triptyk. 2011-10-09

Jan Linderoth Jag fryser, men värms samtidigt. Du kan det här. 2011-10-09

ej medlem längre frusen väntan.. som när man inte vill sticka ut foten utanför täcket... 2011-10-09

ej medlem längre tycker så mycket om ditt språk. som saknad och längtan, och mot något nytt. något hoppfullt. så kändes denna text. Vacker. 2011-10-09

Gunnar Odhner Känsligt och fantasieggande, som i en glipa mellan att något har hänt och något annat ska hända (då man i mellanrummet plötsligt ser världen runt omkring sig). 2011-10-09