Jag borde inte lägga mej ner sådär, på bara marken med tunna kläder.
Men den är så mjuk och kylan kan värma när den doftar av trygghet.
Mossan och de höga tallarna tar hand om mej och solen värmer fortfarande.
Där... i gläntan, där jag hämtar in tanken och själen att samsas i mitt hjärta.

Jag borde inte ge mej iväg ensam i natten för att simma i en sjö ingen vet finns.
Men vattnet omsluter mej så försiktigt och bär mej och min ängslan i trösterik famn.
Får mej att flyta ut och ihop i mera fulländade insikter.
Visar mej dyn på botten då den flyter upp till ytan
Synlig - Påtaglig - Läkande

Jag borde inte ställa mej sådär ända ut på kanten och luta mej fram då oändligheten brer ut sej alldeles för vidsträckt neråt och utåt.
Men kraften suger tag i mitt inre då rädslan, sorgen och ilskan låter sina slöjor falla runt sej.
Och jag känner mej så full av Liv.
Och inser att jag förtjänar allt gott som Livet placerar framför mej.

Och jag borde inte plocka ner mina försvar sådär.
Och öppna upp för sårbarheten och alla de skuggor som delar plats i den.
Men du värmer mej och doftar så gott av trygghet.
Du omsluter mej och min ängslan i din trösterika famn.
Och alla känslor får mej att känna mej så full av Liv.

Och jag inser att det är i soluppgången i dina ögons djup som jag hämtar in min tanke och själ att samsas i mitt hjärta.