Betänk till en början, att vi inte alls är särskilt få

Och ändå kan vi inte tvinga världen gå

Vi bör åtminstone vara i tid till möten, jobb, hem och skola

Det står oss annars mycket att förlora

Ty skatter, vanor, traditioner och onda tankar

Tjänar bara föra oss närmare den domedag vi fruktar vankar

Av någon anledning envisas vi med att ständigt komplicera

Älska, äta, sova, vi behöver inte mera

Så vi får slava, knega, knata på

Ännu har vi långt att gå

Jag tänker nu på allt världen faktiskt saknar

Och hoppas att vi en dag kollektivt vaknar