så öppnade sig en port i
det stängda murverket
nedanför slottets valv och
under ligusterhäckarna

steg jag in i hemliga dunklet

där som Birnhams skog tar vid
var en grind häktad på gångjärn gjutna
mina frasande sidenkjolar skulle
fastna på spetsade pålar

ändå steg jag in mellan dunkla stammar
där stigar burit älvor i eoner av tid

att svalka mina ögon, ty

jag har en sjukdom som ingen
vågar klä i ord

min blick är röd och skrämmande
bränner hål i lögnarens ögon

under stjärnor och himlakroppar
dök jag in i min egen tankevärld

till skydd från min egen blick