det var stormen. så tänkte hon och drog in luften genom näsan. hennes svarta gummistövlar, sand och klafs. kippade och var kallare. stormen är på väg och eken, de sista bladen. sträcker ut sig längs med vindriktiningen, sedan....

...blåste de av och betydelsen. av detta var att vinterna kan göra sitt intåg. ja, frosten redan i gräset. hon lindade sjalar och halsdukar. vantarna större och stickade.

i natt skulle fullmånen. och vinden. det var havet som skulle förflytta sig nu, uppåt. landet skulle täckas, en liten bit till, av vattnet. hon brukade tänka på vattnet, då, på nätterna. att allt blev hav och hav blev allt. och att hennes lungor blev gälar. ty hon ville leva. något ville hon leva ändå att hon redan hade sett alltet. hon, som såg ut över de vidaste horisonterna här, skräpet från de fjärran länder som blåste upp på stranden. fåglarnas vilande på vindar, och leken med termiken. sedan, efter stormen. då ögat var lugnt och båtarna.

man får glädjas åt gummistövlarnas återkomst. så tänkte hon. i sin enkelhet nu. med dem kan man vandra i fullmåne. längs med de långa strändernas allra vidaste horisonter.