Snopen, snuten, slut
som hur mattan din rycks undan, hur du halkar
innan sömnen
så du faller, faller, faller, tror du springer
under täcket deja vu – och du du du
hinner skugga dig i spegeln
springa livet Charlie Chaplin längs ett kindben
i samma sekund
som allt blir gult
och du står med byxorna nere, och du går
för att du skäms, för att du får
spänna ut en bröstkorg tills förvåningar släpper, så
snopen, snuten, som nånting du varit med om
som nånting du förbannat sedan
förut
som att du kommer i samma ögonblick, som
batterierna till massagestaven
bara tar slut.