Hösten och jag kommer väldigt bra överens.

Vi är liksom på andra sidan mitten.

Mitt hår har skiftat färg, precis som löven

och vi har båda upplevt ungdomlig yra

och sommar i ljuvlig blom.

Slår oss till ro och begrundar

Plockar bland minnen

ljuva som nyslungad honung.

Regndagarna ligger längst in i arkivet.

De behövs de med, för att livet ska växa.

Och vad väntar vi på??

Vår sista årstid.

Inbäddad i pudersnö

omväxlande med rytande

snöstormar söker vi

likt björnen ett ide.

Där björnen yrvaket

kravlar fram ur

när våren kommer.

Men jag då????