Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
16 oktober 1989 - Jag var 16 år


Älskad som jag är


Vi går längs stranden en solig septemberdag.
Naturen är klädd i de vackraste färger.
Vi säger ingenting.
Lyssnar bara till vågorna som slår mot stranden
och löven som prasslar i vinden.

Du håller min hand i din jackficka.
Värmen från dig fortsätter in i mig.
Den gör mig lycklig och stark.
Stark nog att klara av vardagen
även när du inte finns i min närhet.

För jag vet att du älskar mig som jag är.
Jag behöver inte ha någon mask inför dig
för du känner mig
och accepterar mig
som den jag är.




Fri vers av Jojon
Läst 181 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-10-26 01:47



Bookmark and Share


  Vilhelm
Det finns en rädsla i texten, en rädsla för att inte vara älskad. jag tycker om hur du uttrycker den rädsla.
2011-10-26
  > Nästa text
< Föregående

Jojon