Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den fulaste.

Jag är den fulaste.
Fulare än gubben som stjäl barnens trosor på dagis.
Fulare än uteliggaren i östermalmstantens ögon.
För jag är den fulaste.

Jag är fulare än bästa vännens svek mot väninnan
Fulare än otrohet mot sann och äkta kärlek.
Fulare än den lägsta tanke du tänkt om någon
För jag är den fulaste.

Jag är villig att göra något så fult att mina barn skulle gråta i skräck och lida.
Efteråt skulle jag inte trösta dem och torka deras tårar.
Inte ens ge dem en kram.
För jag är den fulaste.

Och därför borde mina naglar slitas ut med en tång, min nakna hud piskas blodig och mitt hår brännas upp.
Men för mig är det straff nog att leva.

För jag är den fulaste.

Jag är mamman som vill dö.




Fri vers av Epitaph
Läst 788 gånger
Publicerad 2006-01-13 08:48



Bookmark and Share


    Noyle
Kan omöjligt tro att du är så ful. bara genom att läsa den här dikten vet jag att du är vacker. Och jag menar inte utanpå.
2007-08-08

  K*
uhh
gud så hemskt. men jag vet precis hur detta känns , det är så att luften tar slut
...hoppas att du mår bättre nu.
2006-02-19

  Roger VIP
Det här var inte fult. Bara fyllt av sorg så stark att man kan ta på den. Styrka är att kunna skriva ner även sådana känslor!
2006-01-20

  karamellen
Oj, vad sorglig text. Jag grips och du förmedlar verkligen känslan av sorg, hat, vanmakt och självförakt.Jag känner med dig (om diktjaget är ditt sanna jag)och till viss del förstår jag faktiskt. Men jag hoppas att "den fulaste" orkar hålla sig kvar i livet, för barnens skull, för sin egen skull, för hon behövs och ÄR betydelsefull och i allra högsta grad inte "den fulaste"!
2006-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Epitaph