Jag hade förlagt alla mina fantasier fast jag skrivit ner dem och jag hade inte mycket kvar
För löven föll inte, dom slets ner av vind, som att väckas precis som drömmen skulle ge svar
En väckarklocka som överlistar en vid den tidpunkten som man själv valt
Ett sätt att plåga sig själv under Luthers moral som man accepterat och svalt

Fröken november i min väggalmanacka kan du följa mig i mina tankar i dag
Kan du viska i mina drömmar, komma med frestande oanständiga förslag
För kaffet dröjer och jag är trött och frusen
Och jag har helt enkelt för mycket köld för att enbart kunna värmas av värmeljusen

Och jag blev ungkarl och skäms över att jag gillar det
För den där ensamheten i vardagen är aldrig rätt
Men jag har ingen energi över att träffa någon och sträva efter att försöka hålla sams
Romantiken kan vara drömlik, men kompromissviljan i november katalogiseras som trams

Fröken november på min väggalmanacka finns du kvar när jag kommer hem
I mitt novembermörker är du min dröm och jag försov mig så jag måste lägga på en rem
Men jag hoppas på att du finns kvar hela november så jag kan fortsätta drömma
Om du inte följer mig genom natten då är det nästan hopplöst att försöka glömma

Jag är för trött för att minnas dig när jag lägger mig
Men varje morgon i November så finns du vid kaffebryggare hos mig
Och dagens första medvetande stund ja det är vårt möte som kan dröja sig kvar
Elektroniska posten som jag skickar är glömd när kvällen kommer och jag har fått svar

Fröken november på min väggalmanacka varje morgon ses vi i mitt kök
Fröken november jag ska tänka på dig hela dagen när jag lever dagen och gör ett nytt försök
Och jag längtar en röst som jag kan sammankoppla med dig, den behöver inte vara din
Men jag behöver lite av det mesta, och jag behöver en dröm som växer och som bara är min

Frusen om fötterna, inget på betalkanalerna, men skönt att få ha täcket själv i alla fall
Det råa och fuktiga är min sorg jag hade önskat att November kom vacker och kall
Det har aldrig funnits en saknad av älvor jag vill ha mer än så mest för avtrubbningens skull
Men jag känner ett vagt hopp om att det vänder lagom till nästa gång som månen är full