Jag ser ut på nya vyer
Gatlyktor vars oranga sken
fyller mitt hjärta med jämnmod
och igenkännande
Trots alla år på landet
har gatlyktan en stadig plats i mitt hjärta
ett asfaltsbarn i naturbarnet
med orange ljus i ådrorna
Minns cykelvägen då för många år sedan
framför oss så många lyktor
bakom oss kolsvart
en kick var allt som krävdes
ni vet
man har inte roligare än man gör sig
Och jag är så van vid mörker omkring mig
och inuti
men med ljuset kom ljuset
Och när dimman snärjer in omgivningen
runt gård och liten stuva
försöker liksom dämpa skenet
så ser jag hur det bryter igenom
Känner det
Det är ljust nu