Funderar på att fråga dig om en chans att prata med dig om en sak. Kanske är det bättre jag skriver, det kommer ändå att vara svårt nog. Har inte sovit alls i natt, borde kanske vila först istället. Det är några saker jag vill säga. Kanske borde jag inte göra det alls. Efter det här lär jag ju inte kunna välja, säga a men inte b. Det är något jag vill berätta i alla fall. Förlåt, det är som jag sparar undan varje tillfälle jag ser dig, för att jag anar att de inte är oändliga. Jag älskar dig så. Förlåt. Nu törs jag inte ens be dig om en stund att prata.