Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
hör mig själv väsa sömnigt till ena katten - oklart vem- "du har ju inte bara en skruv lös" när jag blev väckt... kul fras tyckte jag själv


ska vi vara

Hon har inte bara en skruv lös, hela ritningen är galen från början till slut
Så en hygglig felkonstruktion var vad som krävdes för att allt motstånd skulle slås ut
Motpoler och samförstånd, är det det som vi ser hos varandra
Hon är som ingen annan, du är inte som alla andra

Ska vi vara så ska vi vara, vara på väg mot nästa nivå
Ska vi vara ska vi vara vi, då ska vi vara vi två
Ska vi vara så ska vi vara det i stunden nakna till kropp och själ
Ska vi vara ska vi vara och då ska vi vara så som vi behöver så väl

Det pratas celler och atomer och förklaringarna är så självklar som poppoesi är
Jag vet inte vad som fanns, vad som funnits, och hon ber mig att inte fundera över det här
Hon vandrar runt i mina tankar och gör sig hemstad medan hon nynnar pop
Sen frågar hon om jag vill ha hennes själ först eller hennes uppfinningsrika kropp

Ska vi vara så ska vi vara så mycket mer
Hon sa ska vi vara, ska vi vara vi, då ska vi vara det som vi ger
Ska vi vara, ska vi vara på det sättet, ska vi vara det
Ska vi vara, ska vi vara det så som vi längtat så hett

Hon sa bestämt åt mig att tända ett ljus för varje plagg som någon av oss tog av sig
Hon pratade om att det finns så mycket som är stort, hon erbjöd sig att visa mig
Utan att egentligen kyssas i sinnena viskade hon att ”allt som är kärlek är så där”
Innan hon svalde, valde såg hon mig djupt i ögonen och frågade ”är du redo för det här?”

Ska vi vara så ska det vara vi, ska vi vara ska vi vara vi fullt ut
Ska vi vara, ska vi vara tills det som är vi aldrig kan ta slut
Ska vi vara ska vi vara på riktigt, ska vi vara ska vi vara nu
Ska vi vara ska vi vara helt och hållet, då ska det vara jag och du

Hon var andetag, hon var en känsla som jag alltid vetat funnits, hon var ögon och hår
Allt som man hört och trott sig veta var ju hopplöst borta, försvunnet utan minsta spår
Var fanns allt det som jag hade hittat på, allt det som jag läst på
Fragmenten var som tagna ur det blå

Ska vi vara ska vi vara i varandet, inte i ord, det ska inte vara genomtänkt
Ska vi vara det som bara vi kan vara, vi ska inte vara det som vi varit och redan slängt
Ska vi vara ska vi vara så som vi är, inte så som vi pratat om då det gällt andra
Ska vi vara ska vi vara vi, ska vi vara ska vi verkligen vara i stunden med varandra

Hon utmanade mig när hon sa ”Magdalena är skit, jag är här för popoesi”
Hon fortsatte ”vad kan du göra med dina ord om jag säger att kärlek är kärlek och du är fri? Så ska vi vara vad ska vi vara visa mig vad vi är enligt dig”
Kan du det så ska jag visa allt det som vi är här och nu nakna och öppna enligt mig”





Fri vers av PPQ
Läst 195 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-11-11 21:14



Bookmark and Share


    lory
fantastiskt...

man kan läsa om o om igen o tycka ännu mer fantastiskt......
2011-11-20

  Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Härlig. =) Som en sång. =)
2011-11-14

    ej medlem längre
Underbart =)
2011-11-12

  Ninananonia VIP
Ja du den här är underbar som en sång... en vacker sång..
2011-11-11

  Peter Stjerngrim VIP
Det här är en av dina allra bästa bedrifter i den skriftade världen, enligt min mening!
2011-11-11
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ