Du har det där leendet
Som uppmärksammar min svaghet

Du bär den där tryggheten
Och du bär den bra

Därför
Bara därför
Låter jag dina grova kantstötta händer
Varsamt fånga mitt hjärtas tår

Och jag ser
Hur skammens fåglar lämnar
Sitt bo
I mitt bröst
När du talar
Stilla ord
Av rätt sorts tröst

En pärla skapas
Som jag lovar att vårda ömt
Och jag lägger den
Försiktigt
I skålen
Tillsammans med minnena av godhet
Och allt det där andra
Som håller mitt liv
I sin hand