Jag hörde grannarna prata.
Från våningen under.

Jag är inte ensam i världen,
men jag är ändå så jävla ensam.

(En tom biosalong, ett oöppnat brev. Du vaknar kallsvettig och undrar var det gick fel.)

Allt för bleka ärr och jag vet inte vem jag är.

(Det är inte ett fönster, det är en spegel och alla hatar dig, okej.)

Men det är något fel på min personlighet.
Och jag fungerar inte ihop med andra människor.

men det sjuka är
att det inte riktigt
gör så ont
som det borde