Det välkända ljudet av papper som bläddras
återspeglar grenar som knäcks
men med en mildare timbre

Pennan som skriver texten på papperet
skapar en viss lätt igenkänd karakteristisk rytm
betingat av handens snabbhet
och vilka bokstäver som för tillfället skrivs

Konsonanter och vokaler kan i och för sig
låta tämligen lika när de präntas
Dock hörs en viss cirkularitet
när en del vokaler sätts på papperet,
vokaler som a, å, ä, o och ö,
beroende av deras grafiska utformning

Skrivandets fonetik

Därför låter skrivet s
lite som vokalen o
Den som lyssnar till texten
när den skrivs,
kan då lätt missförstå den,
ja, hela akten kan te sig som nonsens,
”nonoeno”, helt enkelt

Det är lättare att ta till sig texten
på vanligt sätt
när den skrivits färdigt
Färre missförstånd då

Så är det ju icke heller meningen
att man skall lyssna sig till innehållet
i skrivet språk
Bara i undantagsfall bör man göra så