Jag skriver, för att det känns skönt. Absolut ingen revanschkänsla. Vem vet, kanske för att inte bli glömd. För att lämna något efter sig. En bit av mitt JAG.

För att, när man skriver får man tala till punkt. Tömma sig på de känslor man kanske har svårt att uttala.

Har skrivit ganska mycket på rim och den melodi man då har inom sig, vill liksom ut, precis som en låt som fastnat i huvudet.

Jag har inget behov av att "Ge ut" men blir glad åt en liten kommentar eller en applåd. Att jag har förmedlat något med mitt skrivande.

Med andra ord: Finner det härligt att kunna leka med och forma ord till en njutning för öga och öra.

Tävlar inte med någon. Jo EN, mig själv. Att bli bättre i min diktning och mitt ordval.