Jag ser det på håll

det gamla fönstret,,

som står och vippar.

Knirrar så smått i

de osmorda gångjärnen.

Vinden leker i gardinen.

Fönsterkarmarna

murkna, sargade.

Smyger närmre,

kikar in.

Kitteln står kvar på bordet,

en kopp utan fat,

torra löv

och spindelväv.

Uppbrott

i all hast.

Bortglömt.

Ingen visste om...

En tillflyktsort?

För någon.

Utan  något "hemma"