Som bergsmännen en gång i tiden slet för att komma fram genom mörker över is
Som dom kämpade för att få ut ett marknadsvärdigt pris
Och jag har skyfflat fram poesin ur min gruva för att sälja bilder och text
Och jag kan tänka mig att byta det mot en mustig, skönblommande växt

Det vore en fin dag att ta sig öster ut
Från Hjälmaren, hela vägen tills Mälaren tar slut
I kanten av det som har själ av frost och dimma
En fin dag att ta sig öster ut med tåg, en resväg på en timma

Över svarta berg reser sig en skimrande mörk himmel, det är min själs land
Nu har jag malm, kräver dom guld, jag ska krama ur guldet ur malmen med min hand
Det tog ett år längre än vad jag trodde men jag fann en ådra som skulle offras för mig
Nu är jag på väg, nu är jag på väg för jag är ute efter dig, jag ska ha dig

Det vore en fin dag att i österlig riktning och känna vibrationer bli en slinga
Vara på tillräckligt avstånd för att höra kyrkklockor ringa
En härlig dag för tåg och kaffe ur pappersmuggar och jaga efter något som klär i tryck
Och det är dags för en ny vers varje gång som tåget gör ett ryck

Vad vill du ha? Vad vill du ha av mig?
Jag vet att jag bara vill ha dig
Dig och så vill jag ha ord i stället för mynt som jag kan investera i min gruva
Känslan av att leva i mörker, känslan av att vibrera på låg frekvens, känslan, den ljuva

Det är en fin dag att bege sig öster ut mot vidder och stad
Mälarregionernas orter kommer på en rad
För det är ändå där som allt räknas, Stockholm city ska vi mötas
Så många minnen, så mycket av det mesta, så mycket som ska stötas och blötas

Jag har dimman än så länge men snart räcker inte den då behöver jag en mask
Eller så behöver jag ett gömme, jag har det, du kan få ha mig som i en liten ask
Jag vill ha flöde, något att jobba med, jag vill ha min del av kakan
Jag vill se blod, jag vill se frost, jag vill ha avtryck i en svepning, använda lakan