Hur jag än försöker förstå, hur mycket jag än vill visa, är det ändå lika svårt.
Jag är inte den du vill ha, även fast jag förmodligen skulle vara den bästa av oss två för dig. Men hon den själv upptagna, arroganta och psykiskt påfrestande människan, har väll något speciellt, som inte jag har, något mystiskt, ett hemlighetsfullt väsen, man vill förstå med det kommer inte fram..

Jag ser hur hon sårar dig, hur hon försöker göra dig blek, men jag har sett att du är allt annat än blek, du lyser av färg när du får chansen, och färgen är stark. Du frågar mig ofta saker, för att få rät sida på ett och annat, jag vet inte vad jag ska svara oftast, men jag plockar fram det bästa jag kan komma på för att göra dig till freds. Men sen när gjorde jag något för att stå ut, för att bli intressant? Jag tror jag vet att det bara är en tids fråga. Men en tids fråga innan vad..?

Det är just det ja älskar med livet, man vet aldrig något och man har alltid chansen att bli överaskad...