Nu har jag den där känslan igen, längtan efter att bli och få vara någon annan, någon bättre... Kanske bara få börja om och ge ett helt nytt intryck, vara en annan människa. Se om jag skulle bli bemött annorlunda då.

Min kropp är slut, torr och obekväm. Känslan att vilja kunna krypa ur sitt skal och in i något annat präglar min vardag.

Men vad gör man, man får helt enkelt vänta tills man hittar någon. Någon som kommer älska mig för den jag helt enkelt är! Dock har jag en underliggande rädsla att ingen någonsin kommer att göra det..