På natten vaknar träden.
I skydd av mörkret söker dom sig ut
på öppen mark.

Samtalar om hotet från mänskligheten.

Dom äldre berättar för dom yngre
om bättre tider. Hur dom fick leva ostört
och om krontak fulla med fåglar som inte längre finns.

Dom berättar om myrorna i barkens djupa sprickor
och om hur dom efter döden fick ligga kvar tills
mossbegravningen fått verka.

Nu tvingas dom stå i raka led och invänta
monstruösa maskiner som klipper,
tuggar och klyver kropparna till plankor.

Träden står villrådiga i natten och söker stöd
från ovan. Den äldsta eken sträcker ut sina knotiga
fingrar mot månen och frågar om råd:

- Hur skall vi göra med hotet från mänskligheten?