Jag lade mig under stjärnorna,
Stirrade in i oändligheten, vakade,väntade.

Träden började viska om forna tider,månen talade om glömda hjältar, vindarna sjöng sånger om mystiska varelser.

I fjärran kunde jag höra vargasånger, klagande toner som trängde rakt in i mitt hjärta, rädslan för livet sveptes bort med floden som slingrade sig som en orm i månens mjuka sken.

Jag hörde drakarna, trollen,älvorna,häxorna,varulvarna, jag kunde höra allt.
Allt som fanns och allt som var inget.


Jag slöt ögonen och välkommnade mörkret för jag visste..

Jag är hemma.