Jag satt på en bänk i parken
med inmatade duvor upp till knäna
när en rollator med käpp
kom rullande längs vägen.

En fågel med krävan full av hemligheter
flög upp i ett träd och tittade nyfiket åt mitt håll.
I blicken fanns förväntan och det var som om den
hade varit med om detta förut.

Vad månde bliva, hann jag tänka innan bänken
långsamt började lätta från marken.
Duvorna gled vant åt sidan när jag tog höjd.

Rollatorn som nu hunnit fram, höjde käppen
och knuffade mig ytterligare en bit uppåt.
När jag var i nivå med den hemlighetsfulla
fågeln såg jag hur den öppnade näbben.

Ut kom den ena hemligheten efter den andra.
Dom svävade viktlösa i luften. Blå rök med
doft av kamomill avslöjade dem alla,
men inte för mig.

Duvorna på marken däremot
tycktes reagera med munterhet.
Slog med vingarna till svar
som i en akt av gemenskap.

Jag kände mig utanför och föll modfälld
ner från min bänk. Fallet blev hårt.
Foten drog ihop sig likt en daggmask
som blir störd. Den bar mig inte längre.

Jag tvingades grimasera en smula och såg frågande
på alla dessa hemligheter som nu låg utspridda som
fågelfrön på marken.

En duva spatserade fram och visade
artigt på rollatorn som stod framkörd...