Tänkte att jag skulle beskriva en alldeles vanlig, ledig dag i mitt liv. Det är på tiden. Det har jag nog inte gjort förut.

Jobbade helg så då är torsdagarna fria för egna aktiviteter.
Jag har i regel mycket trevligt under mina lediga dagar må ni tro!
Dagen började med uppstigning klockan halvsex. Pigg och utvilad så satte jag mig vid datorn och drack kaffe, käkade macka med stark och god prästost och kollade igenom nätet. Sedan skrev jag en stund.
Det flöt på bra.
Tog mig ett par ciggisar ute på balkongen och tittade på dumt folk som tydligen var på väg till sina jobb.
Bilen startade inte för en snubbe. Han blev argare och argare. Till slut gav han upp, klev ur bilen och började ringa på sin mobiltelefon. Tydligen fick han ingen signal, eller också var det ingen som svarade. Nu blev snubben ännu argare och gick i vredesmod tillbaka upp till sin lägenhet.
Jag skrattade gott. Det var inte hans dag.
Efter en stund så kom snubben ut igen, nu hade han med sig en granne som tydligen kunde det här med motorer och bilar som jävlas.
Grannen öppnade motorhuven, böjde sig ned och började rota lite planlöst bland kolvar, fördelardosor och bärande motordelar i gjutjärn.
Orkade inte följa händelseförloppet. Gick in till min dator igen.

När jag hade skrivit färdigt för stunden så blev det lite seriös surfning igen. Min chef på jobbet ringde.
- Du glömmer väl inte Banverket idag? Det är ju torsdag!
Jag talade om att jag var ledig.
- Öh… Jaha. Ja, ursäkta då. Ha en trevlig dag!
Ingen utskällning. Skönt. Dagen fortsatte i samma trevliga ton.
Nu började klockan närma sig nio. Dags för att gå och borsta tänderna, raka sig och duscha. Just i den ordningen.
När jag var färdig så gick jag ut på balkongen och tog mig en rök igen. Bilen startade fortfarande inte. Klockan var tio.
- Helvetes jävlar! Min chef kommer att bli galen!
Hörde jag honom skrika för sig själv. Grannen hade gett upp och gått in till sig igen. Det borde nog snubben med den krånglande bilen också göra. Han satt bakom ratten och försökte med en dåres envishet få bilen att starta. Han var illröd i ansiktet.
- Jag är snart femtio år och har inte ens råd med en ny bil som fungerar!
Skrek han.
Jag skrattade så tårarna började rinna däruppe på min balkong. Bättre underhållning kunde jag inte få.
Jag satte mig vid datorn och började skriva igen. Flytet fanns kvar. Det gick bra. Jag bestämde mig för att inte försöka att skriva kortfattat. Det här skulle bli en lång text. Den handlade om att äntligen våga säga ifrån, att stå upp mot alla skitstövlar som alltid försöker att trycka ned folk så fort de får tillfälle.
Jag hade kul när jag skrev.

Klockan ett kände jag att det var dags för lunch. När jag är ledig så lyxar jag alltid till det, jag unnar mig lite. Jag stoppade in min favoritpizza i micron, en Grandiosa, Big One Classic. Under tiden som den gottade till sig så gick jag ut på balkongen och rökte. Nu var det full cirkus.
Snubbens bil startade fortfarande inte och lilla frun hade kommit ut.
- Men snälla Kjell, lugna ned dig! Det är väl inte hela världen!
Kjell stod och sparkade på ena bildäcket. Kjell var förbannad.
- Det här kommer att kosta stora pengar! Var i helvete ska jag få dem ifrån? Femtio år är jag snart också!
Tydligen skulle det bli dyra reparationer. Avdrag på lönen skulle det bli för Kjell också.
Jag blev tvungen att gå in, jag vrålade av skratt.
Sedan var det dags att avnjuta pizzan. Mycket läcker. Deliciös skulle jag vilja säga.
När jag tittade ut igen så såg jag att en bärgningsbil hade kommit för att hämta Kjells bil.
- Tusen spänn! Ska jag betala tusen spänn för att få biljäveln körd till bilverkstan där de kommer att råna mig på ännu mer pengar? Far och flyg åt helvete!
Det blev roligare och roligare. Kjells fru stod intill och försökte lugna ned honom. Det såg ut som Kjell tänkte rycka ut killen ur bärgningsbilen och slå ned honom. Ja, jag är helt övertygad om att det var vad Kjell hade gjort om inte frun hade varit med.
- Jag är snart femtio år för helvete! Jag ska inte behöva ta sådan här skit!
Skrek han till bärgningskillen som såg ut att inte riktigt veta vad han skulle göra.
- Ta biljäveln och kör den till tippen eller va fan som helst. Jag skiter i det! Jag skiter i alltihop!
Sade Kjell och gick upp till sin lägenhet. Han var alldeles röd i nacken.
Jag skrattade fortfarande när jag satte mig vid datorn igen.

Efter en stund satte jag mig vid TV:n istället och började titta på min nya DVD-box, ”Hedebyborna”. En svensk TV-serie som de sände på TV när jag var ung. Serien höll fortfarande. Jag gillade den. Kollade igenom första avsnittet och hann precis börja på andra avsnittet när jag hörde röster ute på gatan igen.
- Men Kjell, vart ska du gå? Middagen är ju snart färdig!
Det var Kjells fru som stod på balkongen och ropade efter sin man ute på gatan.
- Skit i det du! Jag är för fan snart femtio år! Jag behöver inte tala om vart jag ska gå. Femtio år för helvete!
Sedan gick Kjell iväg i riktning mot centrum.
Jag gick in igen och fortsatte med att kolla på min nyinköpta DVD-box. Det blev en trevlig eftermiddag. Jag kollade på tre delar, käkade lite päronglass och gick lade mig. Sov i en timma. Härligt!
Vid femtiden hörde jag att det var väsen ute på gatan igen. Det var Kjell som hade glömt nycklarna.
- Släpp in mig!
Vrålade han.
Frun kom ut på balkongen.
- Kjell, du är ju full! Nej, du kommer inte in! Du får sova någon annanstans ikväll!
Kjell blev så förbannad så han satte sig pladask på trottoaren.
- Kärringjävel! Här kan jag inte sitta! Jag fyller ju för fan femtio år vilken dag som helst!
Nej, Kjell blev inte insläppt.
Till slut reste sig Kjell upp och gick iväg mot stan igen. Jag hörde hur han muttrade.
- Femtio år och jag blir inte ens insläppt i mitt eget hem!
Jag skrattade till och gick in.

Just nu så sitter jag här vid datorn och skriver online, just detta faktiskt. Men resten av kvällen tänker jag ägna mig åt ännu mer TV-tittande och surfande, kanske skriver jag lite och sedan blir det kvällsmat framför TV:n. Tror jag ska käka stekt falukorv med makaroner. Något av det läckraste jag vet. Nästan lika gott som pizza.
Ja, så här ser en alldeles vanlig dag ur för mig när jag är ledig - Kvalitetstid vid datorn, kaffe och ciggarretter, god mat, underhållning ute på gatan, päronglass och en bra TV-serie att kolla på.
Kan man egentligen ha det bättre?
Varför ändra på ett sådant vinnande koncept?