jag är kvinnan utan kropp

rör mig sakta och sävligt
längs med civilisationens

snåriga utmarker

längs med det onämnbara
som bara överses med om det
sker med största diskretion

vissa av människorna är förmer
och vissa är mycket mycket

mindre värda

de starka står på de svagas axlar
fastän man kan tycka att det borde

vara tvärtom

själv bor jag längs med en
övergiven järnväg, bland torra
löv och överblommade växter
där ingen rest sedan krigen