Mil efter mil
vandrade jag
mellan ljus och mörker
Mil efter mil
letade jag efter
ett livstecken
i mig
sedan den dag
din tystnad siktade rakt
på mitt hjärta
och sköt ett brutalt skott
oavsett
om det var det första
eller det sista
var du alltid skicklig
min älskade jägare
Mil efter mil
förföljde tomheten efter mig
oavbrutet
Men idag
hittade jag
det jag letade efter
nästan i evighet
Den fanns precis
vid mina fötter
i form av doftande gräs
och de mjuka blygsamma små vita blommorna
och höstlöven
som föll till marken
inte så länge sen
vid en öppning i skogen
Jag hittade liv
i allt jag såg, hörde och kände
tyckte jag var skyldig dem en tjänst
att inte glömma bort dem
av en enda ynkliga enkla sorgsen
Med glädje
tog jag kortet
och som gamla vanor
ville jag dela det
med den jag älskade
mest...