På ett långt tag
sjönk man djupt ned
i olycklighet
Såg världen utanför
med odeltagande ögon

Sökte med lykta
för återkommande skratt
Ville omfamna igen
lycka som kom så spontant innan

Tröttnade på sig själv
på allt så kallad kärlek, vänskap och förtroende
kom till en återvändsgräns
ville bara ha ett slut
på eländighet

Med böcker
som trofasta vänner
papper, penna och en digital värld
gav man sig iväg
till en okänd stig
längst inne i sig själv
Skrev, skrev och skrev
såg ljuset i slutet av tunneln
fick lyckan återvända
väl serveras i en vacker regnbåge
Började se livskonturer bortom sig själv
Skrivande förblev
min käraste
vän...