Jag är tacksam över att internet inte fanns när jag var ung under åttiotalet. Då hade det inte blivit mycket gjort för min del.
Allt hade varit så lättillgängligt. Jag hade inte behövt lyfta på röven och gett mig ut från mitt hem för att upptäcka nya städer och nya arbetsplatser.
Men internet fanns inte.
Istället så fick jag lära mig hur man undviker stryk genom att åka på stryk, jag fick lära mig hur man skulle undvika att få sparken från ett jobb genom att få sparken från ett jobb.
Det kallas för att skaffa sig livserfarenhet.
Att träffa jämnåriga flickor som ung hör också till stegen i livet som man bör ta. Om man har tur så träffar man någon flicka att ta dessa steg tillsammans med. Jag var blyg och bortkommen. En tönt.
Jag fick för det mesta vandra ensam.
 
Det fanns jämnåriga flickor i min närhet. Jag såg dem ofta i centrum och flera av dem ville t o m ha sex. Dessvärre inte med mig.
Jag hade en kompis som vi kan kalla för Micke.
- Ikväll ska jag få knulla Monika! Det har hon lovat!
Kunde han säga till mig, enbart för att jävlas. Han visste att jag var långt borta från sådant.
Monika var en mörk skönhet på sjutton år. Alla kändes sig manade att ligga med henne och rätt så många blev kallade.
Utom jag.
- Tänk dig själv när hon särar och jag lägger mig över henne!
Fortsatte Micke.
Ja, det kunde jag tänka mig. Få tänkte på Monika i några andra sammanhang. Alla ville ligga med henne, ingen ville ha henne som flickvän.
Paradoxalt nog blev hon därför känd för att vara allas flickvän.
Utom min.
- Ja, jag tänker på det!
Svarade jag.
- Är det därför du har stånd?
 Frågade Micke.
- Ja.
 Jag hade alltid stånd den där förbannade sommaren 1982.
 
Något år senare flyttade jag till min första egna lägenhet. En liten etta på 27 kvm. Den hade inte ens kokvrå utan kokskåp. Två garderobsdörrar som man öppnade och där var diskbänk, två plattor, kylskåp, skafferi och ett par skåp.
Den låg högst upp i ett hyreshus och hade ingen balkong. Jag upptäckte att man kunde ta vindsvägen upp på taket.
Under sommarnätterna hände det att jag smög upp med en flaska sprit. Jag satt där ensam på taket och drack, rökte, blickade ut över centrum och drömde. Jag kände mig oerhört ensam och frossade i självömkan.
Jag tror det var nyttigt för mig. Sådana erfarenheter gör en människa ödmjuk. Ensamhet gör människor ödmjuka. Popularitet gör dem till skitstövlar. Det är i alla fall min erfarenhet.
Hyran låg på 775 kr i månaden.
När jag flyttade in ägde jag inte mycket. En säng, en gammal tvåsitssoffa i brun manchester och ett gammalt slitet vardagsrumsbord som jag hade hittat i ett övergivet förråd. Jag köpte en gammal TV av en kompis. Den hade ratt som kanalväljare och brunt faner på sidorna. Några gröna plastmattor fick jag av morsan och naturligtvis så glömde jag inte att ta med mig min skiv- och boksamling till mitt nya hem. På väggarna hade jag planscher på Deep Purple och AC/DC. I ett hörn stod mitt skrivbord.
När jag fick min lön så var en ny stereoanläggning det första jag köpte. Sådant var viktigt för mig när jag var tonåring. Sedan fick jag leva på falukorv och makaroner i en månad. Det var mycket cigarretter rullade på fimpar under åttiotalets första år. En sen kväll så fick jag med mig min första flicka hem. Vi smög upp på taket och däruppe, under stjärnorna mitt under ett brinnande åttiotal så fick jag mitt livs första puss.
Det var stort.
Hade internet funnits då så hade jag antagligen bott hemma hos morsan fortfarande. Jag hade varit utan alla dessa fina minnen och hade med största sannolikhet aldrig suttit uppe på det där taket och fått en puss under stjärnorna.
Idag så kan varenda tonåring surfa ut på nätet. De matas med förnedringssex. Det är våld, gruppsex, analsex och allmän dårskap.
Allt det fina är borta. Drömmen om att bli utvald av en flicka som bara vill hålla Dig i handen och känna närhet finns inte längre. Romantiken, det sköra, det flyende är borta. Kvar finns bara ett mekaniskt utnyttjande av varandra.
Jag skulle tro att mitt minne av min första puss ter sig mycket löjlig hos dagens ungdomar.
Men det skiter jag i!
Jag är glad över att Internet inte fanns när jag var tonåring under åttiotalet. Mycket glad.
Så därför kan jag hänga ute på Internet idag. Jag har så mycket att ta igen!
Men jag porrsurfar sällan. Förnedringssex intresserar mig inte så därför blir det inte något av den varan. Utvikningsflickorna från åttitalet har blivit lika gamla som mig och det kom aldrig några ersättare. Istället är det anorektiska och silikonfyllda plastdockor med rakade muffar. Det lockar inte mig.
Istället så kan jag sitta här och skriva en massa dumheter. Det blir nog så när man blir medelålders.
 
Kanske sitter det idag någon finnig och bortkommen tonårig tönt och hissar skinn vid sin datorskärm hela nätterna så att svetten sprutar? En ung och ny version av mig som är uppvuxen med Internet.
Ja, vem vet?
Jag undrar hur hans liv kommer att bli?
Jag undrar hur mitt liv skulle ha blivit?
Om internet hade funnits under åttiotalet.